Jag har under stor del av min personliga utveckling varit i förlåtelseprocess men det är först nu som jag börjar ana det djupa helande som förlåtelsen innebär.

För många år sen arbetade jag i kyrkan i en ganska infekterad miljö där jag till slut kände att jag måste lämna. Trots att jag var upprörd och arg över hur jag behandlades valde jag att be den person det gällde om förlåtelse och det var som att jag kunde lämna i lätthet. När jag för ett tag sedan gick igenom alla anteckningar från den tiden kunde jag se att jag hade lika stor del i vår konflikt som den andre hade haft. Jag kände stor tacksamhet att jag bett om förlåtelse – inte minst med tanke på att den person det gällde ganska snart därefter lämnade jordelivet.

Förlåtelse handlar ofta om att se även sin egen del i det som skett. Vi är alla medspelare i ett spel där vi spelar olika roller – ibland offer, ibland förövare. Men framförallt handlar det om att befria sig själv från det förflutna för att slippa leva i smärta och istället få ro. Det betyder inte att vi behöver förlåta handlingen utan vi förlåter personen och framförallt förlåter vi oss själva för det vi varit med om att skapa för att helas. När vi har svårt att förlåta betyder det egentligen att vi framförallt straffar oss själva. Vi kan be änglarna om hjälp att kunna förlåta det vi behöver förlåta – andra och oss själva.

Förra året var jag på en energiresa till Egypten. Vi besökte bl.a. Konungarnas och Drottningarnas dal. Vi hade fått en mycket sympatisk guide och förstod vi mer och mer – andlig guide. Jag hade några år tidigare fått till mig några ord på ett språk som jag inte riktigt förstod. Jag märkte under veckan att orden påminde mycket om språket jag hörde runtomkring mig i Egypten. Jag tog mod till mig och frågade vår guide om han hade någon aning om vad orden betydde. Han log och svarade – Det handlar om förlåtelse. Du behöver förlåta dina föräldrar på djupet. Jag tog till mig detta trots att jag arbetat så mycket med förlåtelse gentemot mina föräldrar.

I höstas hade jag en förlåtelsemeditation. Strax innan var jag klar med en ganska stor rensningsprocess där jag äntligen gjorde mig av med mycket gammalt, minnessaker etc  från mina föräldrar. Där dök upp en träfigur som påminde mycket om min relation till mina föräldrar och jag kunde först nu se den djupa symboliken. Jag bjöd in min själsfrände (som speglat en del av detta) och andra till meditationen och vi gjorde tillsammans en helande förlåtelsemeditation. Detta satte igång en djup process  med både smärta, sorg och skuld för mig, men också djup förlåtelse gentemot mina föräldrar.

Jag kunde även på ett ännu djupare plan se att de svårigheter jag hamnat i med min själsfrände mycket handlade om mina projektioner som jag lagt på honom. Jag kunde se att jag skuldbelade honom för det som egentligen handlade om mig och min relation till mina föräldrar. Jag bestämde mig för att släppa allt fördömande och gå in i total förlåtelse. Jag bjöd in honom till ett möte. Vi möttes i en stark känsla av att något var annorlunda mellan oss. Vi började skratta och den ansträngning vi känt var som bortblåst. Jag bad om förlåtelse för allt jag lagt på honom. Efter en smärtsam process också för hans del kunde han komma tillbaka med ett motsvarande förlåt.

Ur våra inre möten med oss själva där vi kunde skala bort ytterligare lager av rädslor och en djup, ömsesidig  förlåtelse kunde ett nytt möte spira – ett möte som skapade grund för medkänsla och förståelse, för befrielse, helande och ovillkorlig kärlek…

är titeln på en ganska nyutkommen barnbok, som jag haft förmånen att följa i sin tillblivelse.

Det är en angelägen bok om en pojke som vågar prata om svåra frågor i familjen. Jag skulle önska att boken sprids, läses, samtalas om och ger oss mod att våga tala om det som händer och att både barn och vuxna vågar säga ifrån.

Edward Snowden fick årets Holmepris av Dennis Töllborg för att han vågat säga ifrån. I motiveringen skrivs att han står bakom de ideal som civiliserade samhällen bygger på. Av andra betraktas han som den värsta skurken..

I den politiska arenan i Storbritannien har en känd clown Russell Brand gett sig in med uppmaningen ”Rösta inte”. Jenny Diski skriver i GP 1/12 ”Han säger det många människor känner. Det finns en illusionslöshet och ilsken uppgivenhet hos alla medan vi betraktar det politiska spel som pågår”.

I Sverige finns ett parti som inte har hörts så mycket men som satsar hårt inför kommande val. Det består av människor som vill ha en genomgripande förändring av det politiska och ekonomiska systemet och därigenom medverka till ett hållbart samhälle på människans och naturens villkor. Partiets namn är Enhet.

Till min stora glädje  frigavs de politiska fångarna Michael Chodorkovskij och Pussy Riot i Ryssland alldeles före jul! Jag fick för några år sedan till mig att sända ljus och hopp till just M. Chodorkovskij. Han har varit en av mina förebilder då han valde att inte fly utan låta sig fängslas för att visa sina barn och alla andra att han stod kvar i sin sanning. Det är min tro att ljusarbetare världen över varit med i dessa frigivningar. Ljuset och kärleken tränger genom de hårdaste fängelsemurar och in i de hårdaste hjärtan.

Som av en händelse mötte jag idag en äldre man vid bankomaten. Han tappade sin handske, tog upp den, log mot mig och sa ”Balans, det gäller att hålla balansen”. Vi småpratade lite och han berättade att han kom från Brezjnevs Sovjet och att han tyckte det var oroande tider. Jag sa att jag tycker att det är ljusa tider – Chodorkovskij är frigiven. -Jamen Julia sitter ju kvar. -Ja vi får fortsätta skicka kärlek och ljus till Julia (Tymosjenko) och de som satt henne bakom murar i Ukraina sa jag, tackade för påminnelsen om balans,  hejade  och  cyklade vidare. Då kom sången till mig:

”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu men det blir ljusare igen”

En person som förändrat världen med sitt politiska engagemang i försoningens och förlåtelsens anda är Nelson Mandela.

Vi var några som samlades strax före jul till en förlåtelsemeditation. Vi tillät oss att släppa det gamla i förlåtelse. När vi gör det sprids det vackra, helande ringar runt oss.

I healing får vi hjälp att se sanningen om oss själv och det som är runt omkring oss och att våga både försonas med det som behöver försonas och att förändra det som behöver förändras.

Jag önskar oss alla ett nytt år fyllt med sanning och mod att vara de vi är, stå upp för det vi tror på och att tillsammans skapa en vacker, kärleksfylld värld i försoning.

Tänd ett ljus och låt det brinna….

 Ps Jag har i dagarna (mars) hört att Julia är frigiven! Ds

En vacker, solig  Söndag  fick jag till mig att åka ut till Amundön och gå längs havet. Solen speglade sig i vattnet. Jag lät solens strålar nå in i mitt centrum och fick till mig följande hälsning från de fyra elementen. Kanske är den till dig också..

Vattnet – Våga vara i kontakt med dina känslor.
Moder Jord – Lämna din sorg och dina bekymmer till mig.
Vinden – Släpp din oro.
Elden – Ta tillbaka din kraft.

Jag  hoppar gärna i och badar när tillfälle ges men att jag skulle bada i Älven hade jag inte föreställt mig!  Jag var på kurs på en pråm i Älven och inbjöds att hoppa i –och jag gjorde det, i 10 gradigt vatten! Härligt! Siddhartha Silversol som äger pråmen ger också vattenhealing, vilket jag kände att jag bara måste pröva och det var djupt avslappnande och helande. Jag har alltid både älskat och varit rädd för havet. Jag har varit som en fisk i vattnet, slappnat av och låtit vågorna kärleksfullt omfamna mig men jag har också varit rädd för havets djup, för mina djupaste existentiella frågor och mina djupaste rädslor och känslor.

Det är dock först när jag vågar dyka ner i djupen, vara i sårbarheten som jag kan komma hem till mig själv fullt ut. Jag har under hösten haft förmånen att arbeta med en grupp människor med psykiska funktionshinder. Vi har suttit många timmar vid köksbordet och i soffan och samtalat om livets svårigheter och våra djupaste rädslor, men också skrattat en hel del. Många av oss känner dessa djupa rädslor och ibland djup ångest. Genom att samtala och dela förstår vi att vi inte är ensamma. Då kan vi våga öppna oss lite till och tillåta helande. (Jag kommer att bjuda in till samtal under nästa år)

Ute vid havet flög också fiskmåsarna och påminde mig om en bok som betytt mycket för mig. Den handlar om Jonathan, Livingston Seagull. en fiskmås som ville lära sig göra loopar, segla på vingarna och flyga med ljusets hastighet bortom horisonten men hans måsvänner tyckte han var konstig. Han har inspirerat mig i svåra stunder. Jag rekommenderar varmt att läsa om hans flygturer! Boken är skriven av Richard Bach.

Vattnet har bjudit in mig att resa ner i mina känslors djup, att renas, helas och att flöda. Fiskmåsen bjuder in mig att våga flyga högt i skyn, att släppa mina begränsningar och lita på min egen förmåga. Jag inbjuder dig att också dyka ner i djupen och våga flyga högt i skyn.

Kärlek och ljus, Lill, Lorelei.

Jag har under de senaste månaderna tillbringat en del tid på olika hjärtavdelningar på Sahlgrenska både med anhöriga och klienter och faktum är att en av mina drömmar infriats. Jag har fått ge healing som en kompletterande behandling. Vid ett tillfälle fick jag tydligt till mig att jag skulle åka upp och överlämna den kanaliserade informationen en regnig Lördagförmiddag. Jag cyklade förbi Botaniska upp mot Sahlgrenska – men var tvungen att vända för jag anade något i ögonvrån. Vid dammen vid entrén var ett stort grönt hjärta planterat. Precis som jag såg det fick jag till mig orden ”Nu är hjärtats tid” och det känns så sant. De stunder vi fått tillsammans har öppnat våra hjärtan och fört oss närmare varandra.

Jag har skrivit om det tidigare men det blir tydligare och tydligare att det pågår ett stort helande med kärleken i fokus. Många relationer, familjer, släkter och arbetsplatser helas. Och inte minst, fler och fler av oss förstår värdet av att kärleken framförallt handlar om att älska sig själv och ge sig själv det man behöver.

I samband med ett för mig svårt avslut var jag på en lunchkonsert. Då sjöng vi en av de vackraste psalmer jag känner till – Kärlekens tid.

”Rör vid mig nu,
Fyll mitt liv ända till bredden.
Jag som var ett barn
sökte min sång.

Vem tog min sång?
Vem berövade mig gåvan?
Den gav mig min styrka.
Jag var ett barn.

Kärlekens tid
har bevarat min längtan.
Jag som var ett barn
sökte min sång.

Rör vid mig nu.
Fyll mitt liv ända till bredden.
Du gav mig min hunger.
Jag är ett barn.

Precis så är det. Vi är barn som söker vår sång och vår längtan för oss närmare och närmare oss själva. Ju mer jag älskar mig själv ju friare är jag. När jag inser att det inte finns någon annan som är som jag, att jag är unik och har en speciell gåva då behöver jag inte längre jämföra mig. När jag inte längre jämför mig då vågar jag vara jag. Då vågar jag vara i kärlek.

Jag är i den bästa förälskelse jag någonsin varit i! Det har varit mödosamt att nå fram till den här partnern. Det har krävts mycket rensande och många nitar innan dess.

Ja faktum är att jag behövde bli riktigt avvisad för att verkligen finna den här kärlekspartnern. Som egentligen funnits vid min sida hela mitt liv. Jag har bara inte sett, inte uppskattat, inte förstått, utan istället letat på alla andra ställen! Ja faktum är t o m att jag behandlat den här personen ganska illa. Men nu har jag vaknat upp och nu känner jag pirret och glädjen.

Jag är förälskad i mig själv. Äntligen! Nu har jag talat om för mig själv att nu är det du som kommer i första hand. Jag bjuder ut mig själv på en underbar havskajaktur med mareld en stillsam septemberkväll. Jag tackar nej till för mycket jobb och aktiviteter för jag värnar om min kärleksrelation.

Visst är jag lite lessen över att jag inte kunde vara i en relation med min själsfrände – men jag förstår nu att vårt berikande möte gav mig något ännu bättre.

Det gav mig insikten att den viktigaste personen i mitt liv är jag själv. Att jag ännu djupare behöver möta mitt inre sårade barn och att jag behöver älska och respektera mig själv.

Från den grunden blir mina möten enklare, djupare och vackrare.

Ellen Mattsson, krönikör på GP skriver i ett inlägg 28/7 2013 ”Här har aldrig varit längre bort. Vi är hela tiden någon annanstans – på facebook, i mobilen etc”.

Men det är i närvaro i nuet som ett verkligt möte är möjligt – möte med oss själva och med varandra. Så enkelt och så svårt.

Jag har påmints om vikten av att vara i nuet på mina resor. För många år sedan var jag på en resa i Sydamerika. Jag blev av med min systemkamera, men efter att ha sörjt några dagar insåg jag att det var skönt att vara närvarande och inte bara söka vackra motiv. När jag i våras reste till Egypten fick jag till mig att inte fotografera – men kunde inte låta bli. Efter några dagar försvann min kamera. Jag kunde fortfarande inte låta bli att fotografera de vackra templen och tog några kort med min Iphone. Väl hemkommen dog telefonen och alla foton raderades ut. …

År 2008 hade jag en stark andlig upplevelse som bidrog till att förändra mitt liv. Jag var i Indien och gick ensam längs stranden. Det var stark vind men jag ville gärna bada så jag gick ut i vattnet. En stor fågel cirklade över mig och jag hörde orden ”Här är jag. Jag är här nu”. Jag gick upp på stranden. Fågeln följde mig längs stranden. Samma budskap om och om igen. Så ramlade jag rakt in i en folkmassa. Där låg en drunknad ung pojke. Fågeln flög bort mot horisonten och jag hörde åter igen ”Här är jag. Jag är här nu”. Då tolkade jag det som att pojkens själ flög iväg. Händelsen blev omvälvande och tillsammans med en rad andra händelser bestämde jag mig för att släppa mina rädslor till Indiska Oceanen och åka hem och säga upp mig från min tjänst på Universitetet.

Jag har haft ett fantastiskt sommarjobb. Jag har arbetat med autistiska ungdomar. Jag är övertygad om att en av deras uppgifter i livet är att hjälpa oss att vara närvarande. De har en gåva att kunna fascineras över det lilla, lövverkets skiftningar, en vattenstråle etc..

Dock har jag blivit smärtsamt medveten om att jag inte släppte min arbetsnarkomani när jag slutade min tjänst som chef på Universitetet. Jag har jobbat för mycket och jag behöver gå djupare i mina mönster och göra allt jag kan för att bryta dessa genom att verkligen lyssna på mig själv varje sekund.

Ju mer medveten jag blir ju mer ser jag också mina andra sätt att fly det verkliga mötet – framförallt MÖTET med mig själv  –  mat, tuggummi, dryck, motion, böcker, TV, socialt umgänge etc. Allt detta som kan vara så värdefullt men som också kan var en flykt.

Men jag gläds också över de tillfällen då jag verkligen tagit tillvara på nuet, morgondoppen, kura skymning i stugan, gå barfota i gräset, möten med kära vänner och med mina barn etc.

Idag förstår jag att innebörden av fågelns ord vid Indiska oceanen är betydligt djupare. Exakt samma ord skriver Lorna Byrne i sin bok ”En ängel i mitt hår” att änglarna sa till henne…”Här är jag. Jag är här nu”.

Och ju mer jag är HÄR och NU ju vackrare möten får jag och ju mer ro får jag inom mig. Detta är helande.

Jag avslutar med ett citat ur Osho Zen Tarot ”Ögonblick för ögonblick”.
”Den enda rätta människan är den som lever ögonblick för ögonblick, vars pil är riktad mot nuet, som alltid är här och nu. Bara en sådan människa kan träda genom den gyllene porten. Nuet är den gyllene porten. Här och nu är den gyllene porten.”

Skrivet i skymningen och tystnaden i min stuga vid skogsbrynet…

Vi är gåvor till varandra. Jag vill dela med mig några tankar kring detta för att inspirera dig att se dina möten,( särskilt de knöliga mötena) som gåvor i ditt liv.

I  en djup, nära relation med min själsfrände har jag haft möjlighet att spegla min längtan men också mina rädslor och mina sår. I öppenhet, sårbarhet och förlåtelse är det möjligt att helas. Men det kan vara nog så svårt att ta sig igenom trasslet av känslor och tankar. Min kära stjärnsyster har ofta satt rätt böcker i min hand vid rätt tillfälle. Hon skickade mig en bok om medberoende.  Jag  fnyste lite men började ändå bläddra i boken och med tårar i ögonvrån tvingades jag erkänna att den handlade om mig.

Jag hade rört vid detta tema tidigare men kom nu till en punkt där jag kunde inse och acceptera att jag är medberoende. Detta ledde till att jag gick med i en medberoendegrupp. Att dela varandras upplevelser i öppenhet och respekt är så värdefullt. I gruppen fick jag möjlighet att förstå att jag inte är ensam om att skapa svårigheter i mina relationer pga min dysfunktionella barndom. Jag kände det som en klient uttryckte det ”Varför har ingen talat om för mig tidigare i mitt liv att jag är medberoende”. När vi blir medvetna kan vi lättare förstå vad vi är i och hitta verktyg för att ta oss dit vi vill.

I ett annat möte berättade en kvinna att hon fått till sig att släppa alla föreställningar om hur det bör vara. Ungefär samtidigt mötte jag  en annan person som jag samtalade med om livets svårigheter. Hon fick sedan flera kanaliserade budskap till mig.  Ett av budskapen handlade om att släppa illusionen av tid och vara i nuet. Jag mötte vid den här tiden ytterligare en annan person som berörde mig djupt.

Med tanken i fickan att släppa alla föreställningar och våga vara i nuet tog jag kontakt. Vi fick ett helande möte i NUET. Vi kom överens att vara NU-vänner och att mötas i öppenhet med en gemensam målsättning – att våga vara sanna, våga vara de vi är och där vi är och att hjälpa varandra att skala av fler lager av falska föreställningar. Så enkelt och så svårt.

Under vår energiresa till Egypten under våren var ett av temana att integrera det manliga och kvinnliga inom oss så att vi kan släppa dualiteten. Det var fantastiskt att se hur vi var och en fick olika viktiga möten för att få hjälp med detta. Min högra sida(den maskulina) har på olika sätt pockat på uppmärksamhet. Jag har slagit i handleden och foten och knät osv. I ett av templen blev jag ledd av en guide till en speciell plats där jag fick möjlighet att djupare integrera denna sida i mig.

Jag hade strax innan resan fått ett mail från min exsärbos exfru.. (apropå vad möten kan leda till) om en värdefull kurs på Koster. Den handlade bl.a. om helig geometri. I Egypten stötte vi på olika sätt på denna heliga geometri och det kändes solklart att jag skulle gå kursen.  Där fick vi lära oss att skapa från hjärtat, släppa dualiteten (som finns i hjärnan)och skapa enhet. Kursen rekommenderas varmt. Se Atelje Lövås: ”School of Remembering”.

Så genom möten med olika personer kommer jag sakta vidare på min inre resa – närmare mig själv och min egen sanning. Så blir mina möten vackra pusselbitar i mitt livs pussel.

Jag förstår nu att det viktigaste är att jag älskar och respekterar mig själv, lyssnar på mina egna behov, står upp för mig själv och vågar sätta de gränser jag behöver (min manliga sida) . Ju mer jag läker mina inre sår ju större möjligheter har jag att vara i närhet och kärlek.

Slutligen drömde jag om en leopard som hälsade (enligt Solögas Djurens språk)  ”Låt din maskulina och feminina kraft bli ett. Använd denna enhet att skapa balans inom dig. Släpp dualiteten och inrikta dig på enhet. Allt är ljus och allt är kärlek”.

I kärlek, Lill

Ps Medberoendegrupper finns i Johanneskyrkan i Göteborg. Det finns också mycket bra litteratur om medberoende. Ds

Ni som varit på mina meditationer eller behandlingar vet att jag talar mycket om vikten av att släppa taget.

I ärlighetens namn så trodde jag att jag lärt mig det ganska bra. Jag tyckte att jag släppt taget om arbeten, bostadsorter, relationer, kontrollbehov etc.

Men mer och mer har jag förstått att det krävs mer än så.

Det handlar om att släppa taget på riktigt, på djupet. Detta är en del av det nya!

Jag har under den senaste tiden fått några nyttiga lärdomar som jag vill dela med mig.

Efter en meditation på just detta tema ”släppa taget” kom jag hem och satte i mitt USB i datorn. Ingen åtkomst! Jag har försökt reparera det men det går inte. Ingen backup. Där finns alla övningar, föreläsningar, rescensioner, intressanta artiklar och en halvfärdig bok, bl.a.

Visst har jag fått små glimtar att jag inte längre behöver anteckna allt, spara allt MEN…Jag läste också för några år sedan i Eric Pearls bok ”Reconnective healing” att det är dags att slänga gamla böcker och ta in ny kunskap – men jag var inte mogen för det.

Jag börjar dock mer och mer förstå att det är precis så det är och det går fort!

Och det mest fantastiska är att den här gången behövde jag inte gå igång på mitt kraschade USB och all förlorad information. Jag kan ta in och förstå att det är en del i det nya.

Något som jag vet att jag har svårt att släppa taget om är saker. Jag hade för ett tag sedan en Feng Shui konsult hemma. Hon uppmanade mig verkligen att slänga ut möbler och rensa i röran. Och det är verkligen skillnad när energierna kan flöda fritt! Detta är så viktigt att det t.o.m. finns en speciell Ärkeängel som hjälper oss att rensa. Pröva att be Ärkeängeln Jofiel om hjälp om du behöver hjälp på detta område!
Även i relationer handlar det om att släppa gamla mönster och tänka nytt.

Detta har blivit tydligt för mig då jag varit och är i en djup kärleksrelation med en tvillingsjäl. Vi har speglat oss i varandra och hittat in till djup som jag inte visste fanns inom mig.

Jag insåg att trots att jag processat så mycket med relationen till mina föräldrar fanns det kvar mycket sorg, ilska, rädsla och behov av förlåtelse.

På min just genomförda energiresa till Egypten fick jag oväntad hjälp av olika guider att lösa upp en del. Jag har också haft stor glädje av mina samtal med Moder Jord och änglarna. Ärkeängeln Mikael hälsar: ”Det enda som hindrar din glädje och lycka är rädsla. Släpp din rädsla NU!”

Min upplevelse är att många av oss bearbetar djupa sår från detta och från tidigare liv. I mitt arbete med klienter har jag plockat fram några övningar som visat sig vara mycket värdefulla. Du hittar dessa under verktyg.

Min själsfrände och jag är båda sårade barn som mödosamt prövar oss fram till vår egen och vår gemensamma väg. I den nya tiden behöver vi hitta nya lösningar även för relationer. Vi anar att det handlar om att gå på djupet och våga släppa kontrollbehov, rädslor och att mer och mer i respekt och öppenhet gå in i ovillkorlig kärlek. Det är en vacker väg men den är inte enkel. När vi släppte taget om vår relation och överlämnade den till högre makter gav vi utrymme för helande och nya perspektiv. Nu vill vi ärligt försöka att släppa taget på djupet och gå hjärtats och kärlekens väg.

Jag citerar ofta vår älskade nationalskald Tomas Tranströmer som skaldar: ”Valv efter valv öppnar sig, du blir aldrig färdig och det är som det ska”.

För mig är det en sanning att vi kommer djupare och djupare i medvetenhet, inte minst när vi vågar vara öppna och sårbara i nära relationer.

Ur Osho Zentarot citerar jag kortet Helande: ”Du bär på ditt sår. Du är så beredd att bli sårad, du bara väntar på det. Var medveten om ditt sår. Gör det inte större, låt det helas, det kan bara helas om du går till dess rötter. Med en öppen och accepterande attityd kan vi läkas och också hjälpa andra att bli friska och hela”.

Jag skrev i början av året att jag har som mål att vara i tillit. Nu har jag fått djupare insikter vad det innebär för mig. Jag har varit i ett sammanhang där jag upplevt att orden och det jag känner in inte har stämt. Jag vill gärna tro människor om gott och har ansträngt mig för att lita på orden – men mer och mer känt att något inom mig protesterar. Kroppen knyter sig och min intuition säger mig att det är något som inte stämmer. Jag känner mig förvirrad.

När jag mediterar på detta kommer jag till sårets rötter. Jag får jag kontakt med en ensam liten tjej som sitter i en fuktig grotta och inte vågar komma ut för att hon inte litar på någon. I meditationen tar jag henne i famn, sveper en varm filt omkring henne och talar om för henne att jag ska göra allt för att hon ska kunna lita på mig.

Detta är ett tema som ofta kommer upp i healingbehandlingar. Jag inser att jag överger mig själv när jag litar mer på vad andra säger än det som min intuition visar mig. Jag inser att mitt barndomssår ännu inte är läkt – att jag inte fullt ut litar på mig själv. Om och om igen påminns jag om att det enda som är viktigt är att lita på mig själv. Jag är tacksam för att jag fått dessa insikter.

Björn Ranelid har som rubrik på en av sina böcker ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten”. Det är vackert. Att vad som än händer lyssna till sitt inre sårade barn. Ta det i famn och göra vad jag kan för att mitt inre sårade barn ska kunna lita på mig.

När jag insåg att jag faktiskt inte litar fullt ut på min intuition bad jag om något som skulle kunna påminna mig om TILLIT. Jag letade bland mina smycken men hittade inget. Då kommer en kär vän till mig med en mycket vacker trollslända i silver och pärlemor. Jag älskar trollsländor. De står för intuition. Jag kände att den här trollsländan kom som ett svar på min önskan och hon kommer att hjälpa mig att vara sann mot mig själv och hjälpa mig att ha TILLIT till min intuition.

Många filosofer och författare talar om vägen. Vilken väg? Din egen väg, din resa genom livet.

Karin Boye skaldar: ”Nog finns det mål och mening på vår färd, men det är vägen som är mödan värd”.

Det är inte enkelt att gå sin egen väg, eller ens att se den. Så många frestelser, fallgropar, rädslor, omvägar, senvägar. Så många val på vägen.

Men när jag tar ett litet steg i trohet mot mig själv blir vägen tydligare.

Nu efter många år kan jag se det klarare i mitt liv – att vägen blir till medan jag går den. Möten och händelser som varit betydelsefulla men som jag inte förstår förrän långt senare.  Skenbara misslyckanden kan visa sig vara själens största framgång.

Så här skriver Dag Hammarskjöld i sin bok Vägmärken: ”Han bröt ny väg – därför, endast därför att han hade modet att gå vidare utan att fråga om andra följde, eller ens förstod.

Det krävs mod att våga gå sin egen väg!

Så här skriver Marianna Agetorp i sin bok ”Helande trädgård”. ”Ibland tycks alla vägar som återvändsgränder. Ibland öppnar sig nya portar som vi inte trodde var ämnade för oss. Ibland kan vi ta till oss att målen inte är det enda, utan vägen och det sätt jag går den, är det som ger mening åt våra liv.

Jag  läser hennes helande bok med tårar i ögonen. Det blir så tydligt att när vi är sanna mot vår egen väg då berikar vi inte bara oss själva utan också varandra.

Min önskan är att de som kommer till mig ska få stöd att se sin väg och mod att våga följa den.

För många år sedan gjorde jag en omvälvande resa till Sydamerika. Jag reste tillsammans med två väninnor men kände starkt att jag måste lämna dom och resa ensam. Jag kom till Cusco i Peru och där vid de gamla INKA-ruinerna mötte jag en märklig man. Han talade om för mig precis vem jag var
och vad jag borde ägna mig åt. Som nästan färdig civilekonom kunde jag inte ta till mig hans ord om att jag skulle arbeta med ungdomar (vilket jag nu delvis gör). Så sa han något som jag inte kunde släppa – han sa till mig: Ta kontakt med träden.  Det tog mig många år att förstå hur jag skulle göra.

En vinter för ett antal år sedan fick jag till mig att ta med skidorna och åka till elljusspåret i Hindås. Jag åkte nyfiket runt 2,5 km men inget hände. Jag satte mig besviken i bilen för att åka hem. Då fick jag till mig att stanna vid en rastplats vid skogsvägen. Jag började undra om någon drev med mig men stannade ändå och tittade länge på de mäktiga snöklädda granarna. Jag tänkte att även om det är kallt så sitter jag här tills ni visar mig. Efter en stund såg jag trädens mäktiga aura och tyckte mig höra deras viskningar. Det blev början på en djup vänskap och ett värdefullt samarbete.

Utanför min lägenhet stod en ståtlig björk och jag började ta kontakt och meditera tillsammans med björken. Det var ett rikt utbyte tills en dag när jag satte mig ner för att meditera och  trädet till min stora förvåning var borta.  Jag gick fram till fönstret och såg att det var nedsågat, bara en liten stubbe stod kvar. Min vän var borta. Först blev jag heligt förbannad. Så småningom kunde jag förstå att det var en tydlig signal till mig att bryta upp och få nya trädvänner.

När jag fick erbjudande om lägenhet i Göteborg var det första jag tittade på omgivningarna. Ja de var ok. Vackra ståtliga träd  utanför fönstret. Dessutom Änggårdsbergen, Ruddalen och Slottsskogen nära. Så många vänner, så mycket helande, så mycket klokskap!

Många känner idag en längtan att återknyta till naturen. Jag vill gärna  uppmuntra dig att varsamt och på ditt sätt ta kontakt med naturen, med Moder Jord. Hon har en stor rikedom, visdom och magi som du kan ta del av.

Naturen är min helandeplats. Där lärde jag mig till slut att ta kontakt med träden, fåglarna och alla naturväsen. Där hämtar  jag vila, kraft och inspiration. Naturen finns där för dig och svarar an – om du vill det.