Min tro är att varje generation, varje människa har sina utmaningar. Vad är sant för mig? Vågar jag stå för min sanning hur det än ser ut runt omkring mig? Vi uppmanas att konfrontera våra djupaste rädslor för att förlåta, släppa skuld och skam, försonas med vårt förflutna och skapa fred inom oss och runtomkring oss.
Jag har en fantastisk stjärnsyster (mer om det längre ner) som ringde mig för ett tag sedan och berättade att hon skulle åka till Berlin för att hela minnen från andra världskriget. Hennes mor bodde som liten flicka i Berlin. Jag kände direkt att jag skulle med och vi fick båda till oss att vi skulle åka snarast möjligt. Väl framme i Berlin släppte vi taget och lämnade över ledningen till Änglarna.
Första kvällen skulle vi ta en liten kvällspromenad. Jag kände starkt att vi skulle gå till höger från Hotellet och efter bara en liten bit tittade vi upp och fick se det kvarvarande, halvbombade tornet från en kyrka. Vi drogs direkt tillbaka till stämningen under kriget. Utanför kyrkan stod en skylt att en svensk kör skulle sjunga. Kören var från den kyrka som min stjärnsyster varit i som barn. Vi visste att vi skulle gå på konserten!
Vi fick under vistelsen till oss olika meditationer och blev vägledda vart vi skulle resa och vad vi skulle göra.
Vi (och flera med oss) förstår att många av oss varit med under andra världskriget och att vi har sår som behöver förlåtas och helas. En del av oss har varit offer – en del av oss förövare. Vi fick gå in i varsin roll och samarbeta kring helandet. Det är otroligt helande när vi inser att vi alla har spelat båda rollerna i olika liv. För mig blir det som jag skrev i det förra kanaliserade inlägget mer och mer sant:
”Släpp dina fördömande tankar, inte minst din egen dom över dig själv. Förlåt dig själv, förlåt alla runtomkring dig!
Vi besökte en amerikansk kasern i utkanten av Berlin – och det var i grevens tid. Förläggningen höll på att byggas om till bostäder. Det fanns dock taggtråd och några gamla byggnader kvar. Vi kunde gå in och känna smärtan och ångesten innanför stängslet. Vi gjorde en helande ceremoni och strödde rosblad över platsen.
Under dagarna vi var där letade vi efter det hotell där min stjärnsysters mor och far bott under sina resor till Berlin. Vi kände båda att det var viktigt att hitta det och några timmar innan jag skulle resa tillbaka stod vi vid entrén till detta hotell – och döm om vår förvåning när vi insåg att det var en annan entré till det hotell där vi bodde och att vi bodde i den gamla delen som varit just det hotell som vi letade efter!
Ett starkt tema som kom upp var helande av sexualiteten och våra roller – offer/förövare. Våra meditationer handlade om att hela vår feminina och vår maskulina gudomliga sida, att hämta hem själsskärvor och att förlåta! Inte minst den SKULD vi tagit på oss – en skuld som på ett djupare plan handlar om skuld över att vi tror att vi är separerade från Gud. Till hösten kommer jag att ha kurser om skuld och förlåtelse.
På ett plan är alla krig en spegling av våra inre krig och det allra viktigaste är att vi gör vårt inre arbete. Där fungerar alla våra relationer och möten som speglingar och vi får precis det vi behöver för att helas. Min tro är att stjärnsyskon är människor ur samma själsgrupp. Vi möts för att genom speglingar hjälpa varandra att bli medvetna om våra inre krig så att vi kan helas.
När vi slutar kriga inom oss, förlåter och släpper gamla trauman blir det frid inombords och fred i världen. När vi möter varandra och oss själva med kärlek och tacksamhet blir det inte längre möjligt att kriga. Till dess får vi skicka kärlek och ljus till de krigshärdar som är över hela världen .