Många filosofer och författare talar om vägen. Vilken väg? Din egen väg, din resa genom livet.

Karin Boye skaldar: ”Nog finns det mål och mening på vår färd, men det är vägen som är mödan värd”.

Det är inte enkelt att gå sin egen väg, eller ens att se den. Så många frestelser, fallgropar, rädslor, omvägar, senvägar. Så många val på vägen.

Men när jag tar ett litet steg i trohet mot mig själv blir vägen tydligare.

Nu efter många år kan jag se det klarare i mitt liv – att vägen blir till medan jag går den. Möten och händelser som varit betydelsefulla men som jag inte förstår förrän långt senare.  Skenbara misslyckanden kan visa sig vara själens största framgång.

Så här skriver Dag Hammarskjöld i sin bok Vägmärken: ”Han bröt ny väg – därför, endast därför att han hade modet att gå vidare utan att fråga om andra följde, eller ens förstod.

Det krävs mod att våga gå sin egen väg!

Så här skriver Marianna Agetorp i sin bok ”Helande trädgård”. ”Ibland tycks alla vägar som återvändsgränder. Ibland öppnar sig nya portar som vi inte trodde var ämnade för oss. Ibland kan vi ta till oss att målen inte är det enda, utan vägen och det sätt jag går den, är det som ger mening åt våra liv.

Jag  läser hennes helande bok med tårar i ögonen. Det blir så tydligt att när vi är sanna mot vår egen väg då berikar vi inte bara oss själva utan också varandra.

Min önskan är att de som kommer till mig ska få stöd att se sin väg och mod att våga följa den.

För många år sedan gjorde jag en omvälvande resa till Sydamerika. Jag reste tillsammans med två väninnor men kände starkt att jag måste lämna dom och resa ensam. Jag kom till Cusco i Peru och där vid de gamla INKA-ruinerna mötte jag en märklig man. Han talade om för mig precis vem jag var
och vad jag borde ägna mig åt. Som nästan färdig civilekonom kunde jag inte ta till mig hans ord om att jag skulle arbeta med ungdomar (vilket jag nu delvis gör). Så sa han något som jag inte kunde släppa – han sa till mig: Ta kontakt med träden.  Det tog mig många år att förstå hur jag skulle göra.

En vinter för ett antal år sedan fick jag till mig att ta med skidorna och åka till elljusspåret i Hindås. Jag åkte nyfiket runt 2,5 km men inget hände. Jag satte mig besviken i bilen för att åka hem. Då fick jag till mig att stanna vid en rastplats vid skogsvägen. Jag började undra om någon drev med mig men stannade ändå och tittade länge på de mäktiga snöklädda granarna. Jag tänkte att även om det är kallt så sitter jag här tills ni visar mig. Efter en stund såg jag trädens mäktiga aura och tyckte mig höra deras viskningar. Det blev början på en djup vänskap och ett värdefullt samarbete.

Utanför min lägenhet stod en ståtlig björk och jag började ta kontakt och meditera tillsammans med björken. Det var ett rikt utbyte tills en dag när jag satte mig ner för att meditera och  trädet till min stora förvåning var borta.  Jag gick fram till fönstret och såg att det var nedsågat, bara en liten stubbe stod kvar. Min vän var borta. Först blev jag heligt förbannad. Så småningom kunde jag förstå att det var en tydlig signal till mig att bryta upp och få nya trädvänner.

När jag fick erbjudande om lägenhet i Göteborg var det första jag tittade på omgivningarna. Ja de var ok. Vackra ståtliga träd  utanför fönstret. Dessutom Änggårdsbergen, Ruddalen och Slottsskogen nära. Så många vänner, så mycket helande, så mycket klokskap!

Många känner idag en längtan att återknyta till naturen. Jag vill gärna  uppmuntra dig att varsamt och på ditt sätt ta kontakt med naturen, med Moder Jord. Hon har en stor rikedom, visdom och magi som du kan ta del av.

Naturen är min helandeplats. Där lärde jag mig till slut att ta kontakt med träden, fåglarna och alla naturväsen. Där hämtar  jag vila, kraft och inspiration. Naturen finns där för dig och svarar an – om du vill det.

På den vackra vägen till min stuga i Kungsäter finns en liten by inte så långt från Frillesås. Byn heter Idala och jag har ofta passerat utan att stanna. Nu hade det kommit upp en skylt ”Gårdsbageri”. Jag stannade till och köpte ett smakprov. Det var som att kliva in i mammas kök med nybakat bröd med riktig skorpa på. Det räcker med en klick smör på!

Köpebrödet smakar inte längre. Och det är inte så konstigt egentligen.

Mats-Eric Nilsson beskriver i boken ”Den hemlige kocken”om fusket med brödet under rubriken ”Vårt sorgliga bröd”. Han menar att det stressade industribakade brödet är fattigt på näring och sinnlig njutning. Industribrödet jäser inte utan istället pressas luft och vatten in i degen med hjälp av höghastighetsmixrar och tillsatser av kemiska oxidanter. Bake off brödet i affären ska ge en känsla av  nybakat bröd – men innehåller mycket tillsatser och kan vara uppemot 1 år gammalt.

Han ger det enkla tipset – ju kortare innehållsförteckning ju bättre bröd.

Själv tänker jag passera gårdsbageriet i Idala så ofta som möjligt i sommar – och ibland baka mitt bröd själv.

Det är enkelt att låta Anders Bering Breivik axla den stora ondskans mantel och att lägga all skuld på honom – men då kanske vi lurar oss själva. Förvisso är det ett ohyggligt dåd han genomförde och som drabbade många oskyldiga.

Men den ondska som skrämmer mig mer är den tysta, den som pågår under ytan och bakom maktens stängda dörrar – allt hemlighetsmakeri, alla lögner, allt fifflande för att få oss att tro på det som inte är sant.

Många är skyldiga men få döms. Och i slutänden är vi kanske alla medskyldiga så länge vi inte gör allt som står i vår makt att avslöja sanningen, att säga ifrån och att rensa i vårt eget inre.

Några som tagit som sin uppgift att avslöja en del av sanningen  i sina böcker är Docent Ralf Sundberg som skriver om forskningsfusket – så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin och Mona Nilsson som skriver om mobiltelefonins hälsorisker – vår tids största miljö- och hälsoskandal.

Några strofer ur boken Profeten av Kahlil Gibran om Brott och Straff

”Ofta har jag hört er tala om en som handlat orätt som om han inte vore en av er,utan en främling för er och en inkräktare i er värld.
Men jag säger er, att liksom de heliga och rättfärdiga inte kan höja sig över det som är högst inom var och en av er,
så kan de onda och svaga inte heller falla djupare än det som är lägst inom var och en av er.
Och liksom ett ensamt löv inte gulnar utan hela trädets tysta vetskap,så kan den felande inte handla orätt utan det tysta medgivandet hos er alla”.

Vid nyår skrev jag om en helande återträff med gamla arbetskamrater. Jag hade också efter återträffen ett gott samtal med en av mina närmaste medarbetare om att allt var rensat och rent mellan oss.

Under våren insjuknade min vän hastigt och ganska kort därefter gick han bort.

Jag tänker att när någon går vidare in i ljuset lämnar den personen en vacker gåva till oss. Gåvan att stanna upp, reflektera och se över vårt liv och våra relationer.

Vi påminns hela tiden om att vi inte vet dag eller stund när det är dags att ta farväl. Varje gång det sker är det en påminnelse till oss att ta till vara på nuet, ta tillvara på våra relationer och att tillåta oss att rensa och hela där det behövs.

Min upplevelse från olika möten med människor är att det just nu pågår en helande process i många familjer, släkter och på arbetsplatser. Det viktiga är att tillåta den helande processen samt att i den ta de steg som vi behöver för att försonas och helas. Det är en av de största gåvor vi kan ge oss själva och våra nära och kära.

Oprah Winfrey berättade nyligen om sina positiva erfarenheter av Transcendental Meditation (TM)  i en intervju med Dr Mehmet Oz (Amerikas “TV-läkare”). Detta skedde i hans populära program “The Dr Oz Show” som sänds över hela USA. I intervjun berättade hon om sitt liv efter “Oprah Show”, och sina ambitioner för framtiden, inklusive de mycket positiva effekter utövningen av Transcendental Meditation haft på hennes eget liv och för hennes 400 anställda, som även lärt sej Transcendental Meditation.

“För mig, i detta skede av mitt liv, har jag insett att allt handlar om att närma sig det som är Gud. Utan att ha en full andlig mittpunkt inom sig – och med det menar jag inte religion – utan jag talar om att förstå den fullhet som du kommer ifrån. Om man inte helt förstår den fullhet som man kommer ifrån, så kan man inte uppfylla sitt livs högsta syfte.”

“Jag tror att detta att vara i kontakt med det som är större än en själv, detta är för mig just i detta livsskede, det viktigaste, och det är vad jag arbetar med.”

“En av de saker jag gjorde i Next Chapter (Oprahs nya serie som börjar sändas i januari 2012) var att jag besökte en stad som kallas “TM staden” – Fairfield, Iowa. Kan du tänka dig att i denna stad med en befolkning på cirka 9500, mediterar en tredjedel av invånarna! Varje dag, klockan 17.30, blir det trafikstockning i Fairfield, då mödrar och läkare, tandläkare och advokater, ingenjörer och tjänstemän och fotbollsmammor alla är på väg till “The Dome” (en jättelik byggnad med kupoltak) i Fairfield, Iowa – folk som ser ut precis som du och jag och de är alla där och mediterar.”

“Och för att förbereda oss för att göra programmet så bjöd jag in lärare i Transcendental Meditation till Harpo Studios, för att lära mig och mitt team hur man mediterar. Så vi började meditera. Sju av oss började först och det medförde att 70 började, vilket ledde till att 270 började, vilket ledde till att nu alla i företaget mediterar.”

“Klockan nio på morgonen och 16:30 på eftermiddagen, oavsett vad som händer, slutar vi arbeta och sätter oss istället och mediterar.”

“Och detta sätt att vara “stilla” inom oss själva, att återvända till vår andliga mittpunkt, och att inse att något är viktigare än du – det är viktigare än det arbete du gör, det ger en slags energi, en så intensiv energi och känsla av meningsfullhet som vi aldrig känt förut.”

“Och du kan inte föreställa dig vad som hänt i företaget. Folk som brukade ha migrän, har det inte längre. Folk sover bättre. Folk har bättre relationer. Man kommer bättre överens. Det har varit helt fantastiskt.”

“Så det enda jag vill fortsätta att göra är att centrera mig själv, varje dag, och göra detta till något jag utövar för egen del eftersom jag är tusen procent bättre när jag gör det, ett tusen procent bättre när jag för mig själv tillbaka till något som är större än mig själv.”

På min cykelväg möts jag av flera reklampelare med en vacker kvinna klädd i en svart, taggig långklänning. TV 3 skriker ut det svarta budskapet REVENGE – HÄMND – Inget är glömt, inget är förlåtet!

Då vill jag som en trotsig maskros ställa mig mitt på cykebanan och högt ropa: FÖRSONING – Låt allt vara glömt. Låt allt försonas och förlåtas!

I hämnden finns instängdheten, krampen och kraftlösheten. I försoningen finns befrielsen, lättheten, kraften och glädjen. Så enkelt och så svårt!

Under förra året var jag med om en återträff från en tidigare arbetsplats där jag arbetade för ganska många år sedan, en arbetsplats som skapade djupa sår i mig. Det var förunderligt att sitta i en ring och efter många år möta en del av dessa människor som jag burit med mig som en liten tagg genom livet. Jag såg det jag inte sett förut – hur var och en betytt så mycket på olika sätt för mig. Någon hade satt en bok i min hand, någon hade gett mig mod, någon hade utmanat mitt kontrollbehov, någon blev en bro till ett nytt arbete osv. Jag valde att berätta hur jag upplevt den här arbetsplatsen, hur sårad jag känt mig men att jag nu kunde se att det handlade om att det var jag själv som med min låga självkänsla valde att känna mig sårad. Jag berättade att jag nu efter många års helande arbete med mig själv kunde se med kärlek och förlåtelse på den här tiden. Jag gick från återträffen med en känsla av vingar på ryggen och bomull i hjärtat!

Jag önskar dig ett förlåtande, helande år. Gå djupt in i ditt hjärta och låt dina sår helas. Låt dig befrias!

Med kärlek och ljus, Lill