Det är enkelt att låta Anders Bering Breivik axla den stora ondskans mantel och att lägga all skuld på honom – men då kanske vi lurar oss själva. Förvisso är det ett ohyggligt dåd han genomförde och som drabbade många oskyldiga.

Men den ondska som skrämmer mig mer är den tysta, den som pågår under ytan och bakom maktens stängda dörrar – allt hemlighetsmakeri, alla lögner, allt fifflande för att få oss att tro på det som inte är sant.

Många är skyldiga men få döms. Och i slutänden är vi kanske alla medskyldiga så länge vi inte gör allt som står i vår makt att avslöja sanningen, att säga ifrån och att rensa i vårt eget inre.

Några som tagit som sin uppgift att avslöja en del av sanningen  i sina böcker är Docent Ralf Sundberg som skriver om forskningsfusket – så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin och Mona Nilsson som skriver om mobiltelefonins hälsorisker – vår tids största miljö- och hälsoskandal.

Några strofer ur boken Profeten av Kahlil Gibran om Brott och Straff

”Ofta har jag hört er tala om en som handlat orätt som om han inte vore en av er,utan en främling för er och en inkräktare i er värld.
Men jag säger er, att liksom de heliga och rättfärdiga inte kan höja sig över det som är högst inom var och en av er,
så kan de onda och svaga inte heller falla djupare än det som är lägst inom var och en av er.
Och liksom ett ensamt löv inte gulnar utan hela trädets tysta vetskap,så kan den felande inte handla orätt utan det tysta medgivandet hos er alla”.