kan man bli ,sa en god vän till mig dagen efter preseidentvalet i USA.
Jag ska inte på denna plats ge mig in i storpolitiken men ändå reflektera kring Donald Trump och en del av hans uttalanden. Det jag hört är att han sagt sådant som uppfattas som sexistiskt och rasistiskt. Jag har läst några kommentarer som han fällt om kvinnor som han tycker är oattraktiva.
Då kommer jag osökt att tänka på uttrycket ”när du pekar finger mot någon pekar du med två fingrar mot dig själv”. Det sannolika är att om man fördömer andra finns det något inom en själv som man vill slippa se, den s.k. skuggan.
Inom psykoanalysen är Skuggan ett omedvetet komplex, undertryckta och förnekade egenskaper hos det medvetna. Det är allt det man inte vill acceptera hos sig själv. Det kan handla om sorg, ilska, förakt, mindervärde etc. Enligt C.G Jung finns det olika sätt att hantera sin skugga. Ett sätt är att projicera den på andra. Den andre kan vara grannen, invandraren, kollegan, maken/makan etc.
Det händer att man möter sin egen skugga på ett mycket fysiskt sätt. För ett antal år sedan cyklade jag på Säröbanan då en man cyklade ifatt mig. Han var mycket hätsk och forcerad och skrek åt mig ”Din dj… hora, jag ska döda dig”. Jag kände att jag inte kunde cykla ifrån honom så jag lugnade mig och från mitt inre kom orden ”Du är förlåten”. Han liksom sjönk ihop som ett barn och sa ”Är det sant?”. Ja svarade jag, lika förvånad som han”Du är förlåten”. Han vände sin cykel långsamt och började cykla åt andra hållet. Jag har aldrig sett honom igen på Särö cykelbana. Jag är övertygad om att det var min projektion och mitt förfömande av min egen och andras sexualitet som det då var dags att möta och släppa. Det var tid att sluta döma mig själv och andra. Det var oerhört befriande.
Kay Pollak har på ett lättförståeligt och humoristiskt sätt tagit upp detta tema i sina föreläsningar, videos och sin bok ”Att välja glädje”. Han skriver att genom att skylla på andra kan vi slippa se våra egna begränsningar och känna oss lite bättre än andra. Men att skylla på andra gör oss inte lyckliga. Vi behöver istället välja att ta ansvar för våra reaktioner och våra känslor. Vi kan välja glädje!
All ilska är inte projektioner. Det finns situationer och relationer när det är befogat att bli arg och att säga ifrån.
Kvällen innan presidentvalet blev jag inbjuden att få lyssna på en grupp män som varit iväg en helg för att möta sig själva och att stötta varandra i detta. Det var så vackert att höra dessa män berätta om hur värdefullt det var att få stöd av andra män, att våga vara i kontakt med sin sårbarhet, sina känslor, sin sorg och att våga titta på sina skuggsidor. I detta kunde de på ett djupare plan hitta sin kraft.
Projektet finns över hela världen och heter Mankind Project (det finns också ett motsvarande kvinnligt projekt som kallas Woman within). Det är en slags initieringsrit med inslag från olika kulturer. Vi behöver många män med en sund, mogen manlighet. Dessa modiga män inger mig hopp.
Lite efter att Donal Trump valts till president somnade Leonard Cohen in, en av mina favoritpoeter. Jag lyssnar på hans senaste CD. ”You want it Darker”. Och jag tycker mig ana att en del av låtarna handlar om skuggan och om att finna sig själv… I en av sina avskedslåtar uttrycker han ”I am leaving the table. There is no one to blame”. Ett vackert avsked.
Vi behöver bli medvetna om och möta vår skugga. Vi behöver ta hand om våra inre demoner, vår egen domare, förlåta och sluta döma oss själva och andra. Vi behöver acceptans och medkänsla med oss själva och varandra. Då kan vi slappna av på djupet.
Välkommen Mr. President och alla andra män (och kvinnor) till kärlekfull beröring där ni för möjlighet att slappna av och möta er själva.
Lill