Tillit och gränser

Written by lillandersson on augusti 7th, 2015

Nu ska jag skriva om något som jag tycker är svårt. Jag vet inte hur det är för dig , men för mig har tillit eller snarare brist på tillit varit en av mina största utmaningar i livet.

TILLIT – att kunna lita på människor, på livet och framförallt på sig själv är grunden för ett gott liv och goda relationer.

En dag när jag satt i bilen och funderade på detta svängde det in en pick up framför mig. Med stora bokstäver stod det GRUNDFÖRSTÄRKNING. Precis! Grunden behöver vara stabil för att vi ska fungera väl som människor.

Som barn fick jag inte möjlighet att bygga en stadig grund där jag kände mig trygg och kunde lita på mig själv – tillit till lilla Lill.

I den strängt religiösa miljö där jag växte upp fanns inte utryme för att pröva livet och pröva gränserna. De var satta och de var stenhårda. Hölls de inte så var straffet lika hårt – utegångsförbud, skam, skuld och hot om helvetet.

Det jag långt senare i mitt liv förstod var att detta var helvetet. Att inte ha kontakt med sin inre vägledare, att inte få, inte våga och inte ens kunna lita på sig själv.

Jag blev som ett skepp utan segel, som kastades hit och dit i vinden och vågorna. Bogvisiret var öppet och vågorna sköljde in.

Jag sjönk och kravlade mig upp på stranden, omtumlad, och så gav jag mit ut igen, men utan segel, roder, kompass och kunskap går man snart på grund igen.

Med hjälp av olika terapier och inte minst en kroppsterapeut förstod jag så småningom att mina gränser var så tilltygade att jag inte ens visste om det.

Djupt i min kropp låg en stark rädsla för att stå upp för mig själv, värna mina gränser och säga NEJ.

Jag började förstå att när jag inte hade tillgång till mitt nej hade jag inte heller tillgång till mitt JA.

På ytan var jag kanske modig och gjorde många saker, men inuti var jag livrädd och obeslutsam. Ska jag gå hit eller ska jag gå dit?

Tantran har  varit till hjälp för mig att förstå mina gränser. Vi uppmuntras ofta att våga öppna upp och våga tänja gränserna och det kan vara gott.  Men det är lika viktigt att våga värna våra gränser.

Det värsta  med bristande tillit till sig självoch brist på kontakt med sina gränser är att det inte finns ett inbyggt STOPP eller NEJ utan det är först när det hänt något som man inser: Det där var inte okej.

Det svåraste är när gränserna kränks i nära relationer. Då stänger vi vårt hjärta, kapslar in oss och begränsar vårt rörelsemönster.Det är ett ganska tufft helande arbete som krävs för att öppna sig och våga lita på sig själv och på andra igen.

Och det paradoxala är att har vi blivit kränkta i nära relationer så är det just sådanan relationer vi fortsätter att dra till oss. Mönstret upprepar sig ända tills vi blir medvetna, hittar tilliten inom oss, tar kontakt med vår inre man som skyddar oss och hjälper oss att sätta de gränser vi behöver sätta.

För mig blev det en lång resa att genom kroppsövningar, healing och olika möten pröva och lära känna mina gränser. Det handlar om att väcka sin egen maskulina sida – den del av oss som skyddar och värnar oss.

Med tillit till mig själv vågar jag möta livet och dess omständigheter öppet och tryggt – för jag vet att jag värnar mig själv och mina gränser. Jag säger nej när jag behöver säga nej och ja när jag vill säga ja. Jag kan vila i detta.

I workshop i beröring tar vi upp och gör övningar kring tillit och gränser och meditationer som hjälper oss att få kontakt både med vår feminina och vår maskulina sida inom oss.

 

 

Comments are closed.