Vi har mycket större tillgång till sanningen än vad vi förstår. Den sitter i våra kroppar. När vi lär oss att lyssna till våra kroppar och vår intuition kan vi VETA vad som är sant. Vår kropp lagrar alla minnen. Det kan vara nog så svårt att lära sig att lyssna till kroppens signaler och att tolka dessa – men det är väl värt det! Det blir som en värdefull GPS i livet. (Men om vi har djupa trauman med oss störs denna GPS och vi behöver hela våra sår för att den ska fungera)

När jag för många år sedan gick en kurs i djup personlig utveckling ställde kursledaren frågan: Är du i relationer där du får små smulor av kärlek? Tyvärr är det så att många av oss  inte tror oss vara värda mer än små smulor av kärlek, inte tror att vi får sätta gränser, inte tror att vi får be om det vi behöver.

Jag möter par – både unga och gamla – där kärlekslivet helt dött ut och kommunikationen är nästan obefintlig. Jag tror vi gör varandra illa om vi inte försöker ta tag i det som inte längre fungerar. Var och en har ett ansvar för sitt liv och det finns alltid möjlighet att förändra. Ofta sitter vi fast i vanor eller rädslor som binder oss i en dålig relation och som också påverkar omgivningen, inte minst barnen. För att få det vi vill ha behöver vi ofta våga släppa det vi inte vill ha.

Jag är tacksam att jag vågade erkänna sanningen för mig själv -att jag inte ville vara kvar i mitt äktenskap och att jag vågade ta mig ur det. Det är med glädje jag möter min exman och hans  sambo och känner att hon kan ge honom det han behöver och som jag inte kunde ge. Jag behövde vara själv för att finna min väg.  När var och en lyssnar till sin sanning och när vi ger varandra fria  då får alla möjlighet att blomma.

I tantran är kommunikation en viktig del i mötet och kärlekslivet. Jag tror att det skulle kunna förändra så mycket för så många om vi vågade vara sanna och prata om vad vi känner och behöver. Många kvinnor, och faktiskt också många män, ställer upp på/avstår från sex för husfridens skull. Det dränerar vår energi oerhört. Andra söker sig utanför relationen, vilket också påverkar energin och relationen.

När svartsjuka dyker upp i en relation är det ofta (inte alltid) ett tecken på att det finns något under ytan som inte uttalats, något som inte är gott. När orden inte stämmer med det som är sant blir vi förvirrade. Kanske ännu mer förvirrade blir vi av det som inte sägs, men som ändå finns där.

Sex är en hyllning till livet som vi ska vara varsamma med. Den öppnar djupa skikt inom oss och blandar också våra energier. När jag gjorde en releasemeditation där jag fick möjlighet att släppa gamla sexuella relationer blev jag  medveten om hur djupa spår även korta sexuella möten kan sätta. För mig förutsätter sex kärleksfull närhet, tillit, öppenhet  och varsamhet så att vi kan mötas och våga öppna oss på ett djupare plan. Vi kan låta den sexuella energin bli ett berikande flöde i våra liv, med respekt för oss själva och de vi möter.

Men om det inte fungerar då är det väl okej att vara otrogen? Det tycks vara den vanligaste lösningen. Jag tror inte det är den bästa lösningen. Jag tror att när vi går till någon annan påverkar det energin i vår relation. Det som inte uttalas finns där energimässigt och gnager på relationen. Samtidigt ska vi inte acceptera att den ene vill och den andre inte vill. Det behöver lösas på bästa sätt för att båda ska må bra. Vi behöver acceptera våra behov och få dessa tillfredsställda men i respekt och öppenhet och kanske t.o.m. i nya kreativa lösningar. Kanske behöver vi möta längtan och sorg tillsammans på ett djupare plan.

Det finns äldre par som funnit en djupare gemenskap och ett rikare samliv när sexualiteten inte längre  fungerar så som man hade önskat. Eller så behöver vi acceptera att det är tid att våga gå vidare i livet. Att stanna kvar i en relation som inte fungerar är dränerande för båda parter. Jag hörde om en äldre dam som var så arg när hennes man valde att gå, men ilskan hjälpte henne att äntligen börja blomma ut och göra det hon mest av allt längtat efter.

Så många längtar efter ”något mer”. Vi längtar efter djupa möten, att bli sedda  och att få vara de vi är, men framförallt är vår djupaste längtan att komma hem till oss själva, integrera alla delar av oss och bli hela. Att hitta vår sanna identitet och att leva vår sanning. (Detta är temat för höstens workshop i ”Beröring till kropp och själ”)

Kroppen kan som sagt vara en vägledare för att hitta sin egen sanning . En annan vägledare är våra drömmar. När jag var som mest intrasslad i mina rädslor och mina budgetexcelark hade jag en stark dröm. Jag drömde att jag sprang utför trapportna på Chalmers och ropade ”Jag vill inte siffror, jag vill människor och ord” och så släppte jag taget och flög. Den drömmen hjälpte mig att ta det avgörande steget, vilket jag inte ångrat en sekund. Jag älskar verkligen de möten som jag får i mitt nuvarande arbete och att ägna mig åt att sätta ner mina tankar och erfarenheter i ord.

Ytterligare ett sätt kan vara att gå ut i naturen och lyssna med öppet hjärta och sinne. Vid ett tillfälle när jag skulle fatta ett beslut gick jag ut i skogen och lät intuitionen leda mig. Jag hamnade först på en stig som ledde ut i tomma intet, därefter på en stig med mycket nedfallna grenar och till slut bara ett virrvarr av nedfallna träd.  Jag var tvungen att vända tillbaka på stigen. Det blev för mig tydligt vilket beslut jag skulle fatta.

Meditation är också en väg att finna sin inre sanning och mod att våga följa den.  i healingen får vi också stöd till att hitta vår inre sanning. Jag söker min sanning i mitt liv och försöker följa den så gott det går.

Vilken är din sanning? Är det viktigt för dig att följa den?